Zingo rusar fram bland blåbärsris och buskar och stormtrivs.
Zingo har ju som jag tidigare skrivit om, fått tagit det lite lugnt några veckor på grund av sitt onda knä och han går ju fortfarande på medicin. Idag tänkte vi i varje fall att han skulle få komma ut på en skön skogspromenad men inte släppa honom så han rusar iväg allt för fort då vi visserligen tycker han är riktigt bra nu i knät men vill avvakta nästa besök hos veterinären. Hur som helst så satte vi på honom spårlinan så vi hade lite kontroll över hans rusningar bland träd och buskar.
Weee vad kul det var att få komma till skogen igen husse!
Rasmus var med och det höll på och gå lite fel när Rasmus trodde han orkade hålla i honom och linan brände in i handen. Aj aj, men nu har han lärt sig det också, att inte hålla i linan då Zingo drar iväg. Och dra iväg det kan man verkligen säga, Zingo var som en tjur på grönbete, han var så glad att äntligen komma ut i skogen, så som vi alltid brukar göra, det riktigt märktes att det nu var ett tag sedan sist. Det märkets också att hans kondition inte var lika bra som förut heller, nästa lika dålig som husses.
På tisdag ska Zingo in på simträning i Karlstad och det ska bli skönt att komma igång med träningen samt bygga upp muskelaturen ordentligt igen men under kontrollerade former.
Rasmus förbereder spårlinan till Zingo
Oups! här skulle Rasmus ha släppt linan, det gjorde han inte och det gjorde ont med brännmärke i handen :(
1 kommentar:
Åh vad Zingo är vacker.
Inte så dum bil heller.
Bilka Asta
Skicka en kommentar